Jag sitter nu framför datorn och gör något som jag antar att jag kommer finna mycket liten förståelse för av de allra flesta. Jag sitter nämligen här och drömmer mig bort till ett intervallpass. Anledningen är att mina klubbkompisar i denna stund springer intervaller i trakterna av Eriksbergsskolan medan jag, som jag tidigare nämnt, inte är frisk kroppsligen. (Troligen vissar detta inlägg att jag inte är helt frisk på andra plan heller) Jag tänker på känslan att gång på gång kämpa tills visselpipan ljuder mot Fibban eller Lärfars, känslan när man stannar och undrar hur i hela friden man ska kunna springa en intervall till och på känslan av när visselpipan åter ljuder och man tvingar igång benen igen. Lite rubbat är det nog att sakna det men det är den jag är och jag skulle inte byta det mot något annat.
Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar