Ja så var den sista upplandstävlingen som junior, kanske den sista någonsin, avklarad. Det slutade med ett lopp där jag trodde mig åka i ett vakuum med flera minuters marginal både uppåt och nedåt. I mål visade det sig dock att jag bara blivit slagen med 30s av en kille som jag inte ens sett vid start. Det hade varit intressant att veta om det gjort någon skillnad i resultatet om jag fått adrenalinet som kommer av att veta att det är nära, jag kan inte säga att jag hade vunnit över honom då heller (mina armar var bra stumma) men man kan ju alltid spekulera. I alla fall var det mycket trevligt att se alla ka en sista gång. Studera kampen mellan tvillingarna, förbluffas över nye Arvids framfart i spåret och se systrarna Åsberg kämpa om segrarna. Troligen kommer jag sakna det när jag sitter i en trång student korridor och tentapluggar nästa vinter.
Men nog med grubblerier. I kväll ska jag göra en av de mycket få saker som jag gör hellre än att tävla. Jag ska till williams med Hanna, Vale och den all awsome BEX som lämnat sitt gömställe i Varberg och kommit till Uppsala. Det lär bli super mys.
/Thomas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar