NV3b goes manga: Del 21

Vad håller innehåller glaset David Edehults hand, är det ett fint rött vi, en drink eller en alkoläsk med hallon smak? Jag vet inte, men en sak är jag säker på. Det är inte vinbärssaft. Edehult är nämligen inte en kille som kör en vit kväll utan varje festligt tillfälle är ett tillfälle att dricka Allt som oftast blir han fullast, något som om man tar med hans väl tilltagna kroppshydda (han är inte tjock men lång och bredaxlad) är en imponerande bedrift. Brevid honom står Kana Alberona från Fairy Tail och vad hon håller under armen är inte svårt att gissa. Det är ett fat öl. En av Kanas favoriter men det gäller å andra sidan för vilken alkoholhaltig dryck som hellst. Hon sägs stå för 30% av alkoholintaget i Fairy tail (vilket av ett sammanträffande är samma andel jag tror David intar under våra gemensamma NV3b sammankomster) inte en dålig bedrift med tanke på att guildens medlemmar allra mest tycks sitta i baren.

Men när det gäller är Kana en kraft att räkna med i Fairy tails försvar, likaså är David att lita på att alltid ha tid för oss andra och aldrig banga på att träffas, det ska han ha stor eloge för.

Till sist vill jag i händelse av att någon icke insatt person läser detta inlägg tillägga att David inte alls dricker lika ofta som Kana (eller ett par av oss andra NV3b:are) utan att han bara tar i när han gör väl gör det.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 20

Häng med nu för här kommer det att gå undan, dessa tjejer gillar nämligen verkligen inte att vänta. Allt ska ske så fort som möjligt och allra helst igår. Till exempel borde jag nog nämnt deras namn tidigare, nu riskerar jag nog en örfil för det, namnen är i alla fall Rebecka Ardakani och Temari. Föresten kanske du undrar om solfjädern Tenmari håller i? Den är verkligen inte för syns skull, genom att svänga med den skapar hon tryckvågor som skär genom sten. Nästan lika vass är Rebeckas tunga även om hon inte använder den fullt lika ofta som Ludvig*2.

Men jag känner på mig att jag redan har hållit på på tok för länge så jag ska inte stjäla mer av er tid.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 19

Dessa tjejer, Ida Eriksson från NV3b och Nami från One pieces Stråhattspirater, ser visserligen söta och trevliga ut på utsidan men i bland kan de verkligen vara en riktig plåga. Det gäller framför allt den manliga delen av deras omgivning som nu och då kan få sig en rejäl utskällning på grund av något dumt de gjort eller bettet sig allmänt omoget. Men ännu oftare möts man av ett strålande leende som gör att dessa 2 trotts allt gnäll och rena utskällningar är mycket uppskattande i sin omgivning.

Nami är en ficktjuv med en stark drivkraft att tjäna mycket pengar, hennes special kunskaper om kartor och navigering gör henne dessutom till skeppets navigatör, som de andra verkligen inte skulle klara sig utan. När det vankas slagsmål lutar hon sig gärna tillbaka och låter grabbarna sköta grovjobbet även om hon när det väl krävs är en grym fighter med sin väderstav som hon framkallar regn och vindar med eller helt enkelt slår in skallbenet på fienden.

Ida är knappast en tjuv men att hon har god ordning med pengar vissade hon prov på när det vankades skiva och hon och Sara själva tvingade av oss andra nog med pengar för att vår skiva skulle gå runt. Idas kunskaper med karta och kompass kanske inte heller är hennes starkaste egenskap men trotts det tror jag inte att vi kunde ha tagit oss hela vägen till studenten ens hälften så smidigt utan Ida som förde oss på rätt kurs. Dessutom är Ida en person som gärna låter andra göra grovjobbet, även om hon i ett skarpt läge (åter igen är skivan ett bra exempel) är en riktig klippa.

Vi har haft tur som hade äran att ha Ida i vår klass, minst lika tur som Luffy och kompani har haft då de fått med sig Nami.

/Thomas

Veckans låt: The Beauty of Gray med Live

Efter att ha blivit ovanligt trött av ett 2h distanspass (eventuellt för att jag inte kört det på flera veckor) orkar jag inte angagera mig i att klippa bilder och minnas gamla minnen till "NV3b goes manga" utan bestämde mig istället att introdusera en ny serie "Veckans låt" på min blogg.

Med Veckans låt har jag tänkt att jag ska få en chans att dela med mig av mina favoritlåtar till er och speciellt de guldkorn som ni kanske inte har hört.

För att öppna den här serien har jag valt den första låt jag kan minnas att jag snöat in på och sedan inte kunnat släppa på flera dagar. Det var när jag fyllde 17 och fick en bränd DVD med 5 GB musik (som numera ligger hemma hos Vale) av min storasyster Sofia och hennes pojkvän Daniel. På den tiden hade vår dator typ 5 GB ledigt minne så jag började med att lyssna på banden som Daniel valt för att bestäma vilka jag skulle ha på datorn. När jag kom till live valde jag att lyssna på The Beauty of Gray och tyckte att det var bra, och tur var väl det för det är nog den enda bra låten Live har gjort. Men The Beauty of Gray skulle jag verkligen inte vilja vara utan, med sina trummor i marsch takt och tänkvärda text är det fortfarande en av de bästa låtar jag vet.

Vill ni själva lyssna in den lägger jag upp länkar till Spotify och för er som inte har det till Youtube.

Njut lika mycket som jag gjort.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 18

Luvid Backlund är också en av NV3b:s ledar figurer, men till skillnad från sin namne Rostvik, som gärna går i frontlinjen inom alla möjliga sammanhang, tycks Backlund gilla att dra i sina trådar från bakgrunden.
Det fick mig att tänka på Kankuro från "Hidden Sand" i Naruto vars specialteknik är att använda sig av marionettdockor som han allt som oftast förser med giftia nålar och andra otäcka överaskningar.
En otrevlig översakning kan man också råka ut för om man stöter sig med Ludvig. Med sin giftiga tunga gör han livet surt för de han inte gillar för tillfället, men Ludvig, liksom Knkuro är också en mycket god vän när man väl kommit dem nära.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 17

Lars-Johan Eklund, en man som man inte kommer in på livet i första taget. han håller helst ett behörigt avstånd och låter viktiga delar om sitt eget privatliv vara höljt i ett underlighetskryddat mörker. En annan hemlighetsfull karaktär är Aburame Shino. Han döljer sig själv i fåordighet bakom sin väl tilltagna krage. I del 2 av Naruto har han dessutom byggt på med en kapuschong för att ytterligare minska insynen.

Men lite vet vi dock om dessa mystiska herrar och inget av det vi vet verkar riktigt klokt. Det verkar nästan som om de tävlar om att vara konstigast.
När Lasse helt oprovocerat kläcker ur sig geologiska ord som "Moln" eller "Jorden" undviker Shino helst att prata alls.
När Shino går ut och samlar insekter i glasburkar kontrar Lasse med att dricka 14 liter mjölk i veckan.
Och medan Lasse överaskar genom att ha enorma kunskaper om Kinesiska städer på alla alfabetets bokstäver, chockar Shino med att ha en hel koloni Shakra(magie eller energi eller vad man ska kalla det)ätande insekter boende i sin kropp. Som sagt ingen av dessa 2 framstår som helt friska, trotts det har de båda en förmåga att dyka upp när det uppskattas som mest. När en marionettspelande galning blockerar vägen kommer Shino och röjer honom ur vägen och när Vale tar olidlig tid på sig att byta kläder på valborg dyker Lasse upp och lättar upp stämningen. Så båda dessa orginal är mycket uppskattade av sin omgivning och inget hade varit det samma utan dem.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 16

Lucy Heartfilia är dotter till en mång millionär men efter hennes mammas död rymde hon hemifrån, träffade Natsu och gick med i Fairy tail. Hon är den 5:e medlemmen i teamet (se del 4, 6, 7 och 12) och tillsammans med Natsu är hon seriens huvudkaraktär.

Lucy anser själv att hon är den svagaste medlemmens i teamet trotts att hon vid upprepade tillfällen bevisat att hon kan spöa på mycket mäktiga magiker. Här finner jag en likhet med NV3b:s egen Sarah Andersson Nyberg, en tjej som kan åstadkomma så mycket men kanske inte själv inser det i alla lägen.

Lucy är vad de kallar en "Stellar spirit mage" (Se del 2) och kan fram mana olika "Stellar spirtits" (som betyder stjärnbildsandar) för att hjälpa henne. Att hon är så stark beror på de starka banden mellan henne och hennes andar och på att hon själv är beredd att hoppa in och hjälpa till när det behövs. Även här är likheten med Sarah slående. Sarah är en mycket god vän som aldrig skulle backa ur när en vän är i nöd.

Som avslutning vill jag bara säga till Sarah. Du är starkare än vad du tror och om du trotts allt möter för stora hinder har du många goda vänner som alltid ställer upp och hjälper dig.

/Thomas

Everybody gets AIDS

Hej där alla läsare! Nu är jag tillbaka från mitt senaste SM-äventyr. Den här gången var det en utmanande långdistans i tuff bohuslänsk terräng som gällde. Mitt lopp var ingen lyckad historia med flera ofördelaktiga vägval och rejäla bommar. Därmed var jag en bra bit (12 min) från en finalplats. Inte hade jag någon tur med tippningen heller, jag visade visserligen en del fingertoppskänsla genom att gissa på Anna Bachman som överraskning på pallen, något som hon missade med sekunder, men tillslut kom jag sist i vår tippnings tävling (som jag vann i fjol).

På vägen hem började det klia på knät och när jag drar upp byxbenet och kollar har jag fullt med små blåsor runt de små sår jag har sedan 3 blåsor jag hade tidigare.
"Det låter som orienterar-aids" säger Annica, och därmed var det som Walter så länge proklamerat bevissad AIDS döljer sig bakom varje hörn
"När Henrik (hennes pojkvän) hade det blev han blodförgiftad". Vi ringer Linda för rådgivning och hon föreslår att jag ska tvätta med hibiskrub och gå till läkare om det sprider sig.

Nu har jag kollat på internet och listat ut att "orienterar-aids egentligen heter impetigo och att det också går under det mer kända namnet svinkoppor. Det ska vara mycket smittsamt mellan barn i dagisåldern men för mig som är lite bättre på hygien ska det inte vara någon fara, men för säkerhets skull går jag ut med en varning.

Alla som vill undvika svinkoppor undviker mitt högra knä

Så nu var det gjort. Om jag inte blir inringd till jobbet imorgon kommer nästa del i NV3b goes manga.

/Thomas

Lång-SM

Nu är det snart dax. Jag har taggat enda sedan i våras och i säkert hälften av alla träningspass har den kommande helgen legat i bakhuvudet.
Läget ät alltså perfekt för ett totalt fiasko, men det skulle också kunna bli en storslagen framgång bland de bohusländska klipporna. Jag har en klar bild av hur det kommer att se ut och hur jag ska orientera för att det ska gå bra, det är fullt möjligt att det är helt fel.

Jag inser att det här inlägget var ganska trist så för ett gott skratt hänvisar jag tillsvidare till Tobbe "Sjökexet" Carlsson

Önska mig lycka till.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 15

Wendy är en av de senaste bekantskaperna i Fairy tail, hon är en medlem i Cait Shelter (Alltså inte i Fairy tail) hon är liksom Natsu (se NV3b goes manga: Del 12) en Dragonslayer men till skillnad från Natsu är hennes element luft vilket an någon waltersk anledning betyder att hon kan heala. Hon är bara 12 år gammal och rädd för nästan allt och ber alltid om ursäkt för sig själv. Men inom henne kan de andra karaktärerna se en enorm potential som lovar att utvecklas under kommande kapitel.

Precis så var det med Andreas "Vale" Valegård då jag först träffade honom. Allt och alla skrämde honom och han vågade aldrig ta för sig. Trotts det såg vi andra hans potential och han blev en ledarfigur (i den mån vi någonsin haft någon) i vårt lilla gäng.

Vale har ändrats mycket sedan dess, han har vuxit i sig själv och numera är han lika självsäker som någon annan men han är fortfarande otroligt ödmjuk och en mycket god vän. Det samma ser ut att gälla för Wendy, om mina dramaturgiska instinkter är något att lita på kommer hon att träda fram och axla hjältemanteln, en mantel Vale alltid bär i mina ögon.

/Thomas

SM-raport

Det här blir så tråkigt som det låter bara jag som berättar om min SM helg i östra Småland.

För att minska trisstessen tar jag bara de viktigaste hållpunkterna.

Torsdag morgon: Avfärd från Uppsala
lunchtid: Vi äter medhavd mat vid Göta kanal när ett äldre par kommer fram och hälsar på Annica och Gunilla. Efter att ha pratat i minst 10 min lämnar de. "Vilka var det?" undrar Gunilla. Jag antar att det är lätt hänt att fler mins en än man själv mins när man vunnit både VM och världscup.
Eftermiddag: Vi anländer till SOK Viljans klubbstugaför ett träningspass. Jag kollar noga in skogen och inte riktigt lika noga på kartan så jag springer riktigt dåligt. Ganska trevlig terräng dock.
Kväll: Vi når våra 12 kvadratmetersstugor vid östersjöns strand.

Fredag förmiddag: Anländer till förstart och taggar med Olle från Linné. (går också paralell klass till våra IT-injengörer)
11:49: Känner mig lungn och harmonisk från start. Till 3:an hade jag dock ingen plan och kom till 4:an och Niklas istället. Men även utan denna enda bom hade det inte räckt till final för mig. Jag är trotts allt nöjd med loppet.
Kväll: Äter äppelpaj lagad i micro i brist på ugn.

Lördag morgon: Tar ett morgondopp. Inte iskallt men bra nära.
Dag: Följer SM på TC. Gunilla lyckas bäst och blir 6:a.
Köper ny kompass efter att ha slagit sönder min gamla i kvalet. dyrt.

Söndag morgon: Diskuterar vägvall till stafetten. Vinner den debatten.
Förmiddag: Ville varvar knappt 8 min efter. jag blir nervös. Han skulle ju vara 25 min efter.
Lite senare: Dricker vid en vätskekontroll. har bommat alla 3 kontroller så här långt i loppet. Illa Illa.
Kväll: Kommer hem och orkar inte skriva då.

Jag vet att dessa inlägg skulle bli mycket bättre om de skrevs på plats så till nästa år ska jag ha en bärbar dator att skriva dem på, nästa vecka drar jag dock iväg utan igen.

/Thomas

Medel och stafett-SM

Imorgon bär det av ner till Småland och Svenskt mästerskap i medeldistans orientering och orienteringsstafett. Den riktiga aktionen börjar först på fredag med kval till lördagens medel-final. Mina chanser där kan med lite god vilja anses som ringa. Utan de senaste veckornas fina orientering hade jag nog räknats som helt chanslös. Trotts det är jag helt övertygad om att jag ska till final. Jag kan inte hjälpa det, det är alltid så med mig. Jag försöker resonera mig själv till att inse hur små mina chanser är men så fort jag inte är vaksam dyker de positiva (men ganska svaga) argumenten upp och tar obefogat stor plats. Så här kan den inre argumentationen gå

Realisten Thomas: "Bäst att inte hoppas på för mycket jag är ju bland de sämsta på rankingen."
Den hopplösa optimisten: "Jag slog ju Simon förra helgen, han var i final ifjol."
"Men kom ihåg att Simon satt och surade över att det gått så dåligt efteråt."
"Men jag kan ju springa 2 minuter snabbare än jag gjorde då."
"Men det har jag aldrig gjort."

Och så fortsätter det i all evighet, men av någon anledning tycks det alltid vara den optimistiska sidan av mig som har övertaget.

Jag antar att ni NV3b:are hade mer rätt än ni visste när ni utsåg mig till Klassens optimist.

Oj nu drev jag iväg. Så går det när man inte har en riktig plan med inlägget. jag skulle ju skriva om stafetten också. I stafetten är jag uttagen att springa i H21 laget efter att både h21 laget och mitt tilltänkta H20 lag har blivit ofullständiga efter avhopp. Så nu får jag inte springa min älskade första sträcka utan får rikta in mig på en andra sträcka mot den sämste (det brukar vara så når mittsträckan är betydligt kortare) i varje lag. det ska bli kul men jag hade verkligen sett framemot att se om jag kunde förbättra fjolårets 40:e plats på startsträckan. Jag antar att jag får göra det nästa år istället. Då ska brorsan vara med på medel också (hoppas jag) och kanske kan vi lura med Pontus med så har vi en reserv ifall någon blir sjuk.

Ja nu vart det ett rörigt och ganska tråkigt inlägg. Men men. önska mig lycka till allihopa så fortsätter min hyllade Nostalgitrip när jag är hemma igen.

/En laddad Thomas

NV3b goes manga: Del 14

Martin Kallin, vi har inte sett så mycket av dig som vi skulle ha velat. En annan kille som visar sig sparsamt är Mistgun från Fairy Tail. Han är så hemlighetsfull att han, när han besöker guilden för att åta sig nya uppdrag, söver alla utom guildens ledare. Ingen vet hur han slåss förutom att han är stark. Det samma gäller delviss Marin också, för vad det än är han gör när han inte visar sig känner jag på mig att han är bra på det.

Trotts att Mistgun sällan visar sig är han där och hjälper till från bakgrunden när det blir ett skarpt läge för Fairy Tail och vissar därmed en stor lojalitet mot sina Guildkamrater. Jag Hoppas och tror att Martin känner samma lojalitet mot oss andra NV3b:are.

/Thomas

En sista chans

I tisdags insåg jag en sak. På lördag är det sista chansen innan H 35 att ta ett DM-guld utan att komma upp i landslagsklass (vilket jag i och för sig hoppas på att göra en dag). Nästa år springer jag nämligen samma klass som Albin Ridefelt (nordisk juniormästare på medeldistans och junior värmdsmästere i stafett) och efter det är det H21 med hela OK Linnés elit gäng som gäller. Följdaktligen hade jag satt en hel del press på mig själv inför dagens lopp, medeldistans utanför Alunda.

På TC lyckades jag hålla mig ganska lungn och vid start var jag fast besluten om att ta det lungnt ut i skogen. Jag snackade med Viktor, Simon och Martin om morgondagens stafett och om vem som skulle vara först i mål av Elis, Martin, jag och Simon. (som startade i den ordningen med 3 min mellanrum) Viktor (som springer H18) trode absolut att Simon skulle springa om oss andra.


När min tur kom sate jag av ut i skogen i en rimlig fart till skillnad från förra veckan. Då gick det också mycket bättre och jag hade bra koll de första 5 kontrollerna. Till 6:an kom jag ikapp Elis och en anning distraherad lyckades jag inte lista ut vad som var upp och ner i den just runt 6:an komplicerade kartbilden. jag förlorade uppskattningsvis 1 min där. Mot 7:an skulle jag passera ett större grönområde och min vana trogen tappade jag helt och hållet riktningen och var påväg 90 grader fel innan jag kom högst upp på en höjd och kunde se skogen jag var på väg mot. Innan 7:an var jag också lite högt upp i den difusa kartbilden. Nere vid 7:an stötte jag på Elis igen, inte ett tecken på att det gått fort. Sedan fortsatte det bra ock jag kände att jag hade flyt. Jag spurtade imål på 33:14 och möttes av Mattias (Olofson från Enen (Enköpning)) som sa att det bara var vi i mål. Det vissade sig att jag var före honom och nu kunde bara Simon (den ende som startat bakom mig, och i de flesta fall den bäste H20 killen i uppland) hota min hett eftertraktade seger. Efter en stund kom också Simon och jag kände på mig att det kunde vara nära mellan oss. jag skyndade mig till utstämplingsområdet och fick reda på att en missnöjd Simon hade runt 34 min. Jag hoppade upp och ner av glädje och har strålat som en sol ända sedan dess.

När jag, efter en lång väntan, fått min guldmedalj och satt mig i bilen kom jag på att jag tagit min "sista chans"

NV3b goes manga: Del 12

Till skillnad från Walter som var svår eftersom han är så olik allt annat var Aram svår eftersom hans personlighet (kort stubin, väldigt snackig och inte alltid så smart) ligger väldigt nära många av de manga karaktärer jag läst om. Till slut föll dock valet på Natsu Dragonil från Fairy Tail.

Natsu är en Dragonslayer av eldtyp. Han uppfostrades av elddraken Ignil men övergavs för 7 år sedan, då gick han med i Fairy Tail men hans mål är att hitta Ignil igen.

Vem Aram blivit uppfostrad av är lite oklart (jag är inte så dum att jag vågar nämna Arams mamma i min blogg, det skulle kunna få konsekvenser) och vad hanns mål är det vet nog ingen men däremot delar Aram en otroligt kort stubin med Natsu.

Även om Natsu gör en massa bra saker och har mycket goda avsikter så lyckas han alltid förstöra omkringliggande bygnader, möbler etc. i processen och den bristande försiktigheten är något han delar med Aram.

Både Aram och Natsu kastar sig dessutom direkt in i en fight utan att först tänka efter om de har en chans (man ska inte diskutera religion med Rostvik) vilket sätter dem i svåra situationer.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 11

Inget kan någonsin få dessa grabbar att tappa masken. Att vara cool är mer än ett mål för dem, det är ett krav och en självklarhet. För oss vanliga dödliga kan Tobias Caurells och Uchiha Sasukes lugn och orubblighet vara svår att tolka men kommer man dem riktigt nära kan man ana en antydan till känslor under deras stoneface.

Tobbe och Sasuke har också en annan sak gemensam. De har båda lämnat sin grupp vind för våg på jakt efter andra mål. Men liksom Naruto alltid vägrar att sluta se Sasuke som en vän trotts att han inte visar några vänliga sidor så vägrar jag se Tobbe som något annat än en riktig NV3b:are trotts att han nästan aldrig syntes till.

/Thomas

NV3b goes manga: Del 10

Jag börjar med att säga det självklara. Det finns ingen människa med så mycket fantasi att han kunde ha hittat på Walter med alla uttalanden, mördar blicken, hattfascinationen, och mycket mycket mer. Därför vållar denna oförutsägbara man mig en del problem, men problem finns för att lösas och i Walters fall blev lösningen skelettet Brooke, Stråhattspiraternas musiker från One Pice.

Förutom de rent fysiska likheterna (lånaga, beniga och med svart hår) bär Brooke alltid hatt vilket Walter tycks göra så fort tillfälle bjuds. Den största anledningen till att de hör ihop är dock att jag aldrig kan gissa vad de tänker ta sig för, Walter är legendarisk för sin oförutsägbarhet medan Brooke helt enkelt är den nyaste stråhattspiraten och jag har inte hunnit förstå hanns roll än.

Ja det var kanske inte en av de klockrenaste matchningarna men här var den i alla fall.

/Thomas